Exotiska raser

Äntligen BabCon! Och för en gångs skull i en ny lokal! Den här gången huserar vi i B-Salen i Gamlestadens medborgarhus, nära till spårvagn, parkering och matställen. I hallen finns det bilder med förklarande texter på hur Gamlestaden såg ut förr i världen, t.o.m. före SKF. Mycket intressant.

Anders och Ingemar släpper in besökarna

Allt medan arrangörskommittén håller på med de sista förberedelserna står de första besökarna i dörren och nästan hoppar av iver att få komma in. Som väl är är kassören välorganiserad så alla får betala sin inträdesavgift och prickas av i medlemslistan.

Till slut kan så klubbens ordförande Sheridan, även känd som Asbjörn, säga några väl valda välkomstord och föreställningen kan börja.

För BabCon XII tänkte vi låta de lite mer okända raserna i B5-universat få komma till tals. Deathwalker är ju Dilgar, och hon har gjort en fruktansvärd uppfinning: odödlighet! Ja, man får se avsnittet själv för att få vad det är för fruktansvärt med det...

I TKO är nästan alla raser inblandade i Mutai, men vi människor får inte vara med. Höjden av orättvisa! Men Walker Smith, han ska visa dem...

Gone. All gone

Sedan hade vi paus, vilket möjliggjorde nödvändiga provianteringsinköp (choklad, kaffe, dricka) innan vi fick en inblick i draziernas liv i The Geometry of Shadows. I Confessions and Lamentations får vi se det sista av markaberna. När man tänker efter är det helt fantastiskt. Dels rent tv-produktionsmässigt - alla dessa masker, kläder och rekvisita som skapats och som nu blir värdelöst. Men framför allt storymässigt. Markaberna var med i nästan varenda avsnitt i hela serien fram tills nu, och så försvinner en hel folkgrupp! I vilken annan tv-serie skulle något sådant kunna ske? Sorgligt, gripande, tänkvärt. Ett starkt avsnitt.

Vi torkade tårarna och gick över gatan till kinesrestaurangen och intog en utmärkt middag där vi även fick tillfälle att prata av oss om avsnitten vi sett och vad som händer i genren. Några av organisationskommittén stannade dock kvar i Medborgarhuset och höll de som vaktade lokalen sällskap. Efter middagen var vi stärkta för avsnittet om vindrizierna, varelserna som skapats för att dokumentera livet i galaxen. I dagens sista B5-avsnitt fick vi för första gången se en gaim utan dräkt. De har ju synts i många avsnitt gå omkring iförda sina skyddsdräkter, ibland med en översättningskula i högsta hugg. Vilka är de? Vad gör de? Vad vill de? Det fick vi inte svar på i det här avsnittet, men vi fick i alla fall se hur de ser ut under masken.

Adam Thorp höll sig väl framme och vann triviatävlingen. Grattis, Adam!

Så här glad kan man bli om man vinner IA:s triviatävling

Sista avsnittet i Babylon 5-universet var Crusadeavsnittet Appearances and Other Deceits, enligt den här skribentens ödmjuka mening förmodligen det bästa Crusadeavsnittet av alla. Excalibur upptäcker ett skepp som driver herrelöst i rymden med alla ombordvarande döda. Vad har dödat dem, och varför har de bildat kedja innan de dog? Svaret får vi när en varelse börjar ta över kropparna på besättningen ombord på Excalibur. Kapten Gideon får en svår nöt att knäcka när han ska försöka få ut den främmande närvaron från sina besättningsmän utan att döda dem på kuppen.

Sista punkten på dagordningen var pilotavsnittet till Odyssey 5, en ny science fictionserie med en lämplig siffra i namnet. Besättningen på en rymdfärja ser hur jorden sprängs i bitar, men flyttas av en högre makt (?) tillbaka i tiden för att stoppa förloppet. Jorden är tydligen bara den senaste av ett antal planeter som plötsligt och av okänd anledning har sprängts, och den här makten (Gud?) vill veta vem eller vad som ligger bakom och våra hjältar vill förstås förhindra att det händer "igen". Intressanta premisser och rätt spännande avsnitt. Det här hade nog kunnat bli bra om de inte hade lagt ned serien efter en halv säsong i Amerikat.

Jag får väl erkänna att jag nog korkade upp en skummande maltdryck redan till Odyssey 5. Annars blev det mer sådant efter avsnittet under programtiteln FEST! Goda drycker och snacks intogs och intressanta ämnen avhandlades innan vi så småningom efter att noggrannt ha städat efter oss drog oss hemåt framåt tvåsnåret.

// Sheridan